MY CRAZY LIFE, BABY-Första kapitel!

MITT GALNA LIV

Om man tittar tillbaka i mitt liv då ser man att det inte har varit ett normalt liv, en som jag, kan inte säga att jag lever ett vanligt tonårsliv.
Hur ska man förklara sig själv, var börjar man?
Kan börja där allt hände, Charise min mamma hade precis börjat gymnasiet och där var det en kille som gick i hennes klass, dem blev förälskade och kanske så visste dem inte vad kondom betydde i den tiden för sen så kom Christian min bror, efter det var dem tvingade att gifta sig och fick sitt andra barn Alsia och efter det kom jag.
17 år och förvirrad, helt vanlig tjej som är född i kanske fel familj?

Men jag är inte alls likt dem, utseende mässigt och personlighet och ibland sitter jag och tänker om jag är adopterat? Så då blev det besök hos doktorn för att jag gnällde så mycket och ville bevisa det, mamma tyckte det var barnsligt medan min pappa tyckte det var för skoj skull att vi skulle göra DNA test. Som sagt hade jag fel, jag är brunett med lite fräknar och hasselbruna ögon, söt som socker som alla brukar säga liknar inte alls mina föräldrar som är blond, rödhåriga fula och för långa!
Om vi ser på Christian och Alsia så ser man att dem liknar varandra och jag missfostret, Christian världsmästare på Tennis, så vi brukar kolla på det ofta men tycker vi om det nej förutom min dumma pappa som gav honom det intresse som är det tråkigaste i världen, Christian är liksom blond med blåa fina ögon och liknar nästan Brad pitt men med jävligt fula läppar.
Alsia däremot världens modell om vi säger så, lång som mamma och rödbrunt hår och gröna ögon med en krokig näsa, nej nu är jag taskig hon gjorde en massa operationer för att få en sån där Ashley Greene näsa. Och hur Christian och Alsia liknar varandra det är för att båda är långa, pratar likadant och går som om dem vore perfekta.

Så om vi går tillbaka till första dagen jag började gymnasiet eller vi kan ta det lite kortfattat.

Jag=fjortis=emo=ig på nästan alla ämnen!

Alltså jag började ganska lugn sen fick jag fem vänner, och jag blev nästan förälskad i alla killar, brydde mig inte så mycket om ämnena och började bli någon jag inte kände igen.
Gillade en kille så mycket att jag blev värsta stalker och jag själv blev skrämd av hur jag betedde mig.
Sen började allt ändra sig när jag väl förstod att han inte gillade mig så jag hitta en annan, mycket snyggare och kanske lite trevligare, han tyckte om mig också så det var roligt att skämma ut sig på ett sätt som gjorde att vi båda skrattade och jag tänker inte skriva några namn vi ger alla smeknamn, det är så jag håller reda på alla.
SJ är faktiskt den jag fortfarande är lite småkär i men allt funkade inte som man hade tänkt sig efter att jag blev på G med GH, GH är faktiskt min typ av kille om vi säger så men han är inte alls snygg, han är speciell, sin egen stil och hur han går och dem bruna ögonen säger så mycket kan nog säga att dem definitivt gjorde så att jag föll.

Men SJ och GH har en massa likheter, om vi säger att båda har bruna ögon, svart hår, gillar mig och har piercing i örat(samma sida). Förutom att SJ är kortare mycket mer vältränad.

Blev ihop med GH och sen gjorde vi slut, men tror ni det blev över mellan mig och GH? Nej ni har fel!
Allt handlar om honom, allt om honom påverkar mig.

Ska vi börja om? Där allt började, eller ska vi börja med SJ? Jag tror jag börjar med SJ så ni förstår varför jag valde GH.

Första kapitel-
Jag tror på kärlek vid första ögonkastet/leendet!

 

Jag och min kompis Matilda går förbi in till skolan och så öppnar en kille dörren för oss för att han skulle ut och vi in, jag kollade på honom och log som ett tack och när jag väl mötte hans ögon och hans leende, jag vet inte hur jag ska förklara hans leende som gjorde att mitt hjärta hoppade nästan ur bröstkorgen.
Han började rodna och vi gick in då sa Matilda ’’ okej vad var det där? Känner du honom?’’ Jag började rodna och frågade vad hon menade. Hon sa att det kändes som om vi hade känt varandra och var helt förälskade.
Jag satt och funderade på killen ganska länge och såg han mer och mer, hans leende var där varje gång jag gick förbi eller när han såg mig.
Jag blev så galen att jag lånade någons gamla skolkatalog och ville verkligen veta vad han hette och där såg jag honom, med hans fina leende men helt plötsligt vandrar mina blickar till någon annan och tänkte ah han har jag sett ju.
GH var jag med när vi blev blandade med tvåorna och han satte sig bredvid mig i biologisalen så om ni föreställer er en scen som bella och edward det hände förutom att det var en massa andra idioter som satte sig bredvid oss. Från den dagen började jag inse att GH verkligen började kolla på mig oftare.
Men den som hade tagit en hel stor del av min hjärna var SJ så jag loggade in på facebook för jag ville verkligen hitta den här killen och efter en massa sökningar så hittade jag honom, och så hade han en bild med det där leendet som gjorde att mitt hjärta mälte, jag fick modet av mina vänner som peppade mig att adda och vilket jag gjorde.
Han accepterade mig efter en halvtimme och jag blev hysterisk att mamma kom in med sitt okammade tjocka hår och frågade vad som pågick och jag visade killen som jag var förälskad i och hon tyckte han såg ut som en björn och gick ut.
Jag kunde inte stå ut med känslan av att han var inloggad så jag logga ut och gick och lade mig i sängen och undrade hur morgondagen kommer se ut, om jag ser honom vad ska jag göra?

 

 


Här är en liten del av mitt lilla berättelse som jag ska börja skriva mer med.
En rolig berättelse som jag ska göra klart!

 

 

 

 

 


''Vem är du?'' Min andra berättelse! ;) Part 1

2000-Talet

 

Jag gick sakta ner från trappan och hörde hur min pappa skrek och kastade saker på golvet och hur min mamma grät och tjafsade emot. Jag visste inte vad jag skulle göra, jag går fram till dem och ser min pappa så arg och frustrerad och aggressiv och i vardagsrummet ser jag alla flaskor som han tydligen har druckit.

Han vänder sig om och ser mig och tar tag i mig och bär mig högt upp och kastar ner mig innan jag själv inser att jag fall ner och mamma skrek och jag kom ner på soffan och då gick mamma upp och ville slå min pappa men innan hon hinner göra något så hinner min pappa ge henne en örfil och hon trillade ner så hårt av slaget.

Jag ser John och Jesper sitta under trappan av skräck och ser allting och gråter så tyst dem kan men pappa märker dem inte och går ut av ilska och när jag hör dörren stängas går jag fort till min mamma och ser att hon blöder i ansiktet och då ser jag John och Jesper gråta högt och jag går snabbt till köket och försöker nå telefonen men jag når inte och då kommer pappa in och tar tag i min arm och skriker
’’Vad fan vill du göra va! Ringa polisen va James!? Dem kommer bara ta dig eftersom det är ditt fel din jävel!’’ skriker han och kastar mig i väggen.

 

 

 

 

 

 

 

 

10 år senare…

Part 1

Novalie

Idag börjar jag gymnasiet och känner hur min mage knyter sig och fjärilarna stiga upp och ner, och tänker på att det är inte bara du som är nervös det är alla andra som är där.

Och försöker se glad och inte så nervös som jag egentligen är, men det är mer lugnare för jag känner en kompis som ska börja i samma klass så det är lättare.
Går upp från sängen och bäddar min säng fint och men ändå så gör jag den skrynklig, och lägger upp alla kuddar och nallar ovan på.
Och går snabbt till toaletten och fixar till mig och går tillbaka till mitt rum och öppnar mitt stora garderob och ser vad jag ska ta på mig och bestämmer mig att inte ta på mig något svart som jag alltid brukar ha , men efter en timmes tänkande så tar jag på en svart t-shirt och mina jeansleggins och tar på mig mina converse och rättar till håret och sminkar mig lite.

Jag ser Millene stå vid min port med henens cykel och så ger jag henne en kram och tar min cykel och vi cyklar i tystnad för vi båda tänker på vad som kommer att hända.

Vi närmar oss byggnaden som kommer att vara vår skola i dem närmaste tre åren.
Vi lämnar våra cyklar och låser dem och går sakta till skolan och ser att det är många elever ute i skolgården och inne i skolan, så vi visste inte vad vi skulle göra men vi bestämde oss för att gå in i aulan.

Vi sätter oss ner och så fort vi gör det så ser vi hur aulan fylls med så många elever att det inte finns plats mer, i och med så stor aulan är och så många sittplatser det finns så fylls den, scenen är dubbelt så stor.

Rektorn säger upp våra namn och vi ropar högt ett ”ja” och vi delas in i våra klasser och vi går med våran lärare till klassrummet och ser på dem som går i min klass och får en bild på hur var och en är men fort glömmer jag hur dem ser ut.

Vi går in i klassrummet och det är litet och undrar hur vi alla kommer få platser men jag tar snabbt en stol och sätter mig och Millene tar en plats bredvid mig och flinar för inget men det brukar hon göra när hon är nervös.

Läraren ropar upp alla namn och vi alla säger ja , och så börjar vi med och presentera varandra och så fort jag öppnar munnen känner jag hur röd jag blir, men det blir jag alltid och känner hur det bränns i kinderna.

Vi fick vårt schema och gick hem, vi pratade med olika och lärde känna några stycken som var trevliga.

När jag var framme slängde jag ner väskan i hallen som vanligt och gick till mitt rum och var så trött så jag gick direkt till sängen och sov.


Vad tycker ni?


Min berättelse...

Jag vet inte vad rubriken ska heta så det får vara som det är just nu. Hoppas ni gillar vad ni läser och jag vet att  det inte handlar om kändisar och så men ville bara varjera lite.


Del 1

Jag vaknar av en konstig dröm, jag känner mig svettig och varm och för det mesta rädd.
Jag kände något obehaglit som for in i mig och när jag vaknade var den borta.
Den obehagliga känslan var säkert något jag är orolig över men jag är inte orolig på något, dessa drömmar måste sluta någon gång.
Jag går upp från min säng och går sakta till köket och märker hur mörkt det är och öppnar ljuset från hallen så jag kunde se bättre och jag vänder mig om och ser en gestalt sitta där och jag hoppar till av rädlsan men inget ljud kommer ut från min mun och ser hur jag darrar i händerna och stänger och öppnar ögonen och hoppas på att jag drömmer men inget händer.
Jag rör mig inte jag står där som ett staty och då kommer någon in ..



-Marshelle? Gumman vad står på? sa min mamma gående in.
Jag vänder mig om och ser min mamma komma gående mot mig och vänder mig tillbaka och kollar tillbaka men ser inte gestalten längre. Det skrämde mig ännu mer, tänk om det var inbillning ?Tänk om jag börjar bli galen.
-inget... var allt jag fick ut och skuttade till sovrummet utan att gå och dricka vatten och rädlsan blev större och större, jag lade täcktet över mig och jag började gråta kraftigt och tyst.




Jag vaknar av ljuset från fönstret som strömmar in rakt i mina ögon och jag suckar och undrar om allt var en dröm att jag inte såg någon gestalt men blundade igen och tänkte att det var bara inblining.
-upp och hoppa nu! hörru du måste vakna! hörde jag mamma säga högt och tog bort mitt täcke.
-mamma! sa jag irriterad.
-Vi måste gå till mormor och du måste vakna nu! sa mamma och gick ut från rummet.
Sommarlovet hade precis börjat och jag känner hur jag inte ser fram emot den , kommer sakna mina nya vänner och så ska jag bli fängslad hos mormor.
Fan vad trist och tråkigt medan andra har kul och festar varje dag.


Jag tar min resväska nerför trappan och förbannar den som inte hade fixat hiss till den här området och vi som bodde i sjunde våningen fick gå upp och ner och bli trötta, mamma säger att det är bra för vår hälsa men det är skit snack just nu har folk hiss i deras hus.
Vi väntade på tåget i stationen och jag gäspade och ville verkligen inte tänka på gårdagen och jag tackar gud att jag fick lämna hemmet så snabbt som möjligt.
Men hos mormor är det ,det sista stället man vill vara för där hon bor är dår alla mjölkbondar bor och jag är inte van vid det. Jag kommer ihåg när vi åkte till henne när jag var liten och grannens hund skrämde ihjäl mig och jag vågade aldrig gå ut vid den området men hunden dog förra året så man slipper se den eller bli skrämd av den.





Tåget kom och vi gick in och satte oss på varsin stol och jag tog fram min ipod och började lyssna och kollade ut från fönstret.
Jag stirrar rakt och drömmer mig bort och tänker på hur Anna och Serena har det utan mig och alla i klassen och hur många fester dem kommer att ha och jag får inte gå dit bara för att man måste gå och hälsa på sin mormor.
Jag blundar och tåget kör fort mamma säger inget och jag somnar.
Två timmar har gått och jag vaknar och när jag öppnar mina ögon och gestalten som jag såg igår kom framför mig och jag hoppade till och tog bort hörlurarna och kollade ut från fönstret och såg ingen där.
Jag vände mig om och mamma hade redan sovit och jag kollar lite ut och ser barn springa och några gråta och faller på plats igen.
Jag känner hur mitt hjärta började bulta snabbare och snabbare men började sakta ner.
Vi var framme efter 4 timmars lång resa och tog en taxi rakt till mormors gamla villa.
Vi såg mormor stå där ute och vinka till oss och mamma vinkade tillbaks.




-Åh min dotter jag har saknat dig så! sa mormor med en hes röst som hon alltid har haft.
-Mamma! hojtade mamma av lycka och kramade sin mor.
Jag stod där och betalade taxin och han körde iväg.
-Men titta lilla marshelle ! sa mormor och kramade mig hårt.
-jag är inte liten mormor jag är faktiskt 17 om du kommer ihåg de ens.. sa jag mumlande.
-Oh ni måste smaka mina kakor som jag har fixat kom in . sa mormor och välkomnade in oss.
Så fort jag gick in kändes hur tungt det blev i bröstkorget och det kändes som om jag inte kunde andas ut tillräckligt.



Mormor visade mitt rum och jag kom ihåg det och där var mina leksaker några av dem iallafall och jag tyckte det såg ganska okej ut, lila gardiner oc utsiktet var fantastiskt men när jag öppnade gardinerna ser jag en stor trädbit täcka över det fina utsiktet och förbannade den.
Jag gick snabbt ner och mormor tjatade om sina kakor som hon hade bakat och jag bara gick ut och kunde andas ut som vanligt.
Jag går en sväng och stannar till när jag ser en traktor komma körande och stanna.
Jag försöker se vem som sitter i bilen men ser inget.
Gestaltet gick av från traktorn och jag ser en gammal gubbe och det var ju såklart Harold Grmmy!
-Uncle Harold! skrek av glädje av att se honom och gav honom en stor kram och han kramade mig tillbaks.
Uncle harold var som min far han var den som var där för mig sen min far lämnade mig när jag var nio och han är en snäll och den bästa grannen man kan ha under sommarlovet.
-åh det var länge sen man såg dig Marshelle jag var inte ens säker om det var du men jag glömmer aldrig dina fina ögon så. sa han och skrattade
Jag flinade och följde med han till hans bondgård och där fanns alla djur man kan tänka sig ha.
-Så var är grisen lotta? sa jag och kom ihåg att lotta var min vän under en av somrarna.
-jadu du kan träffa hennes barnbarn.



-Jag såg en stor och knupig gris som nöffade runt och jag log glatt.
-Ian !!!bra att du kom du måste träffa Marshelle! sa Uncle Harold.
-Vem då sa han och kom gående fram till oss och jag sträckte min hand och han hälsade tillbaks.
-Marshelle det här är Ian han arbetar här hos mig och det här är min dotter Marhselle , Ian. sa Uncle Harold.
-Din dotter ? jag visste inte att du hade en dotter sa Ian och flinade.
-Nu vet du! sa Uncle harold och gick sin väg.
-Jag är inte hans dotter sa jag och flinade tillbaks.
-nej jag vet . sa Ian och granskade mig och vände sig om.
-Vänta sa jag och tog tag i hans arm.
Han vände sig om och hans malerade ögon strålade som solen hans ansiktsdrag spändes.
-Har jag sett dig förut? sa jag och jag visste att jag har sett honom innan, någonstans..
-Det tror jag inte ..vad var det ditt namn var...sa han och såg funderande ut.
-Marshelle sa jag och blev tyst.
-Okej Marshelle jag måste gå tillbaks till mitt arbete.
-ja jag har inte tänkt o störa dig men Uncle Harold låter mig hjälpa till faktiskt.
-Jaså?sa Ian och lutade sig på väggen och kollade på mig .
-Men inte just nu jag måste hem eller ja tillbaks. och tog upp min lur och såg att den var vid sex tiden och kände mig ganska trött.




-Mm kom tillbaka då du hinner sa Ian och gick sin väg.
Vilka muskler tänkte jag och fick springa hem och när jag öppnade dörren blev mormor ganska arg.
-Du smakade inte en på mina kakor. sa hon surande.
-förlåt mig då jag gick till Uncle Harold. sa jag och gick uppför trappan och gick in till mammas rum och hon hade börjat ställa hennes grejer på plats .
-Har ni ätit mamma? frågade jag.
-Nej vi väntade på dig jag kommer ner strax. sa mamma och log med sitt fina leende.

Vi satte oss i köket och jag kände mig inte bekväm i huset och det enda som for upp i mitt huvud var gestalten som jag såg i hallen.
-Så hur går det i skolan då marshelle? sa mormor




-Bra . sa jag tort och jag var inte alls på humör för hennes intervjuer som hon brukar hålla på som vanligt.
-Tack för maten mormor sa jag och reste mig upp och gick snabbt till toaleten för att undvika samtalet.

Jag tvättade händerna och gick snabbt till rummet och lade mig ner och somnade så fort jag lade mitt huvudet på kudden.


jag går rakt in i mörkret och när jag väl är inne ser jag inget, ögonen som glittrar far fort framför mig och dem Isrödgula ögon strömma argt på mig . Gestaltet som kanske var en tjej tog tag i mig och jag kunde inte gå ur. jag var fast .
Jag skrek och skrek och försökte gå bort, jag kände mig fängslad.

Jag vaknade av mitt eget skrik och mamma var den som satte sig bredvid mig och försökte lugna ner mig.
Jag ser mormor stå och kolla på och hon gör inget, hon bara står där och försvinner.